På baksidan av bilden står: “Ville, moster Amelie och morbror Johan den 24 juni 1909 (Vestervik N:a QU n:r 5). I detta hus är Wille född och i rummet över moster A:s hatt har Mamma och Pappa förlofvat sig. Ville är född i det diagonalt motsatta rummet.”
Min barndom – del 1
av Wilhelm Hagwall
Mina första minnen kan ha varit påverkade av vad Pappa senare berättat. Men jag tycker mig i minnet stå i en dörröppning och se hur Pappa lägger mynt på Mammas ögon för att hålla ner ögonlocken. Mamma dog den 14 april 1907 efter att vi bott i det gamla tingshuset i Skärv sedan …
Hur mamma och pappa träffades
Pappa var ju löjtnant vid Kungliga Skaraborgs regemente när han gifte sig i Järeda kyrka den 16 oktober 1903. Hans äldre bror Emil förrättade vigseln. Mamma var yngsta barnet till skomakarmästare Göran Nilsson Allvin, Västervik. Pappa var yngst i syskonskaran Hagwall, som miste sina föräldrar 1878 och 79 och sattes under förmyndare, Kapten Lagus, och Pappa ackorderades hos en familj Berg. Pappa hade det mycket svårt där och efter en sommar då han cyklat till Värmland där äldre bröderna Carl och Pehr blivit jordbrukare och bott hos dem, vägrade han att återvända till Bergs. Och hotade förmyndaren att skjuta sig om han tvingades till det! Han blev då inackorderad hos Mammas föräldrar.
På så sätt lärde han känna mamma. Efter ett års medicinska studier i Uppsala blev han volontär vid Kungliga Skaraborgs regemente, officer 1898 och var 1902 löjtnant. Efter bröllopet bodde mina föräldrar ett tag vid Valhallavägen i Stockholm sannolikt beroende av pappas tjänstgöring eller utbildning.
Märtha och jag föds
Jag föddes i Västervik hos morfar och mormor i ett nu rivet hus vid gamla kyrkan. Nu behövde familjen ett hem i Axvall. Några regementskamrater till pappa köpte gamla tingshuset i Skärv och ordnade lån åt honom så att familjen kunde flytta dit. Min syster Märtha föddes den 10 februari 1906, varvid min moster Amelie var till hjälp. På något sätt blev inte navelsträngen ordentligt tillknuten utan Märtha förlorade mycket blod. Pappa var då förmodligen på skjutskola i Rosersberg.
Mamma blir sjuk
Den kommande vintern insjuknade mamma i lungsot – elaka tungor har velat påstå att det berott på att Pappa ville sova med öppet fönster. Sannolikare är nog följande som Pappa berättat. Den bonde som var granne till tingshuset hade förlorat flera barn i den förödande sjukdomen. För varje barn som dog hade han tömt halmmadrassen i tingshuset och på så sätt fanns en myckenhet smittförande halm när vi flyttade in. Trots att halmen brändes och rummen noggrant rengjordes kan smittan ha drabbat mamma.
Jag minns hur pappa och jag passerade en järnvägsvagn och pappa säger att där ligger mamma. Det var när hennes stoft fördes till Västervik för att efter jordfästningen i Skärvs kyrka begravas i Hagwalls familjegrav.
Pappa tog hand om oss
Jag har endast strödda minnen från min tidiga barndom. Långa tider har tydligen pappa själv tagit hand om mig och i övrigt har jag vistats hos min moster Amelie och hos min faster Dika. De hade haft en son, Göran, jämnårig med mig som dött mycket liten och två döttrar, Marianne 1908 och Gurli 1910. Faster Dika var gift med en folkskollärare Alfred Nordén i Mjölsefall och barnlös.
Skaraborgs regemente var förlagt till ena sidan av Axvalla hed med Västgöta regemente på den andra. En sommar bodde jag hos pappa i hans rum i subaltärnflygeln på regementet. Jag minns hur vi åt yougourth, som då troligen var på modet, och särskilt kommer jag ihåg en gång när jag var sjuk och pappa skar biff fint strimlat och tärningar åt mig.
Fyra pigga rävungar
I officersmässens trädgård fanns fyra pigga föräldralösa rävungar som fångats i något gryt. De vistades vanligen i en bur som man gjort åt dem, men ibland roade sig de unga officerarna med att släppa ut dem så att de fick större rörelsefrihet. Vid ett sådant tillfälle stack en rävunge in i buskarna. Pappa rusade efter och tittade in bland buskarna men kom hastigt utspringande, svärjande, hojtande och vilt slående sig omkring med armarna. Han hade gått rakt på ett getingbo och blivit illa stungen i ansiktet.
Var jag åt mina måltider den sommaren kan jag inte minnas. Jag lekte väl en hel del för mig själv och hade mycket glädje av de stora landskapsmodeller som fanns utanför varje plutons kasernbyggnad. Dessa miniatyrlandskap var mycket illusoriska med små träd, kullar, vägar, sjöar, hus osv och användes vid utbildning i soldatens uppträdande i terrängen och taktiska genomgångar.
En underofficersfamilj Jarl hade ett par barn som jag lekte med på barns vanliga sätt. Speciellt minns jag hur vi vaktade en grind på vägen mot Axvalls station och delade på grindslantarna från hästskjutsar som vi öppnade för. Vid Västgöta regemente fanns en löjtnant Thun som hade tre söner Sebastian och Per hette den äldste och den yngste. Vi hälsade på dem ibland och någon gång kom farbror Thun cyklande med de båda yngsta pojkarna, en fram och en bak.
Brand vid Läckö slott
En dag fylldes av dramatik då bud kom om en stor skogsbrand vid Läckö slott. Pappas pluton blev uttagen att ila i snabb marsch till hjälp. Det måste bl a känts oroligt för honom att lämna mig ensam. Han bad kokhuspersonalen att jag skulle få äta där, men jag vet inte hur det gick – säkert bra.
Möjligt är att jag normalt fick min mat på officersmässen. I varje fall har jag minnen från samvaro med officerarna på mässverandan, speciellt en lilla julafton då de skänkte mig marsipanskinkor m m.
Min barndom – del 2 (av Wilhelm Hagwall)
Morbror Johan, moster Amelie, Wille och morfar Göran. Wille är född i rummet till höger om morfar Görans hatt.
Min barndom – del 2
av Wilhelm Hagwall
Det mesta ligger i dunkel. De äldsta minnena är sådana som jag inte vet om de är berättade för mig. Att jag stod i dörren till sängkammaren i Skärvs tingshus våren 1907 och inte fick gå fram till min mamma som låg där i lungsot kan vara berättat för mig liksom att Pappa lade mynt på hennes ögon när hon avlidit. Detsamma gäller en promenad i mörker på en järnvägsstation förbi en godsvagn, att pappa säger att därinne ligger mamma i sin kista. Jag är ledsen att jag inte har några konkreta eller visuella minnen av min mamma. Jag förstår att pappa och jag bodde kvar i tingshuset och att jag fick följa med honom till regementet Skaraborgarna på Axvalla hed, eftersom jag klart minns hur jag satt på cykelstången framför honom och han skojade och sa att hur fort han än åkte så kom jag alltid först.
Strimlad biff, rävungar och getingbo
Jag vet att jag sedermera bodde i hans rum i subaltärnflygeln på Axvall och att han även vårdade mig där. Minns när jag en gång var sjuk, hur han kom upp med biff som han skar i fina strimlor och som jag därigenom kunde äta. Jag minns hur det på sommaren hade fångats 4 rävungar som officerarna höll i bur på mässområdet. Jag minns hur pappa en gång jagade en rävunge genom ett buskage och råkade på ett getingbo. Oh, hur han såg ut sedan, biten i hela ansiktet.
En dag hände det att skogsbrand uppstod i närheten av täckt skog. Pappas pluton beordrades fram för att släcka. Jag minns att pappa tog med mig till manskapstältet och bad dem ge mig mat och jag förmodar även att ha ett öga på mig. Förmodligen gick det bra.
Lekte med pojkarna Tham och Jarl
Minns även hur en dag dåvarande kaptenen Tham vid Västgötarnas, som låg på andra sidan av Axvalla hed, kom över med cykel och två söner och hälsade på. Episoden finns för mig bara som ett möte på heden, men jag har av foton att döma med pappa också besökt deras hem – på andra sidan. Ett annat minne är hur jag tillsammans med pojkarna Jarl passade en grind i trakten och skaffade oss lite grindslantar. Likaså minns jag att utanför varje kompanibarack fanns uppbyggt ett landskap där man hade instruktionsövningar rörande soldatens uppträdande i terräng. Jag var mycket fascinerad av dessa modellandskap.
Senare bodde pappa och jag i ett annex hyrt av senare ägare till tingshuset och till den gård där vi hyrde. Jag tror att en underofficer bodde i tingshuset. I varje fall hade han odling av krasse efter tingshusgaveln. Jämnåriga och jag roade oss på många sätt. Pappa lekte med oss också. Vi sprang ikapp och i mål hade pappa lagt chokladkakor till pris åt vinnaren. Vi var som smågrabbar elaka också. En dag fick vi …
Lånade pengar för att gå på bio
Jag hade en klasskamrat, Erik Walles, som sermera blev en stor akademiker, hos honom brukade några kamrater träffas framför brasan och berätta spökhistorier så att man var rädd att gå hem. Från denna tid vill jag gärna berätta att det en dag gick en film på bio, som vi ville se. Inga pengar! Men jag fick en glänsande idé. Jag gick till farbror Noraeus i hans butik och bad att få låna 20 öre. Ja, det fick jag. 15 öre gick till bion i Helmer Haftons pappas företag. Men farbror Noraeus ville förstås ha pengarna tillbaka av Pappa – och då kom räkenskapens dag!!!
Födelsedag, fickur och tändstickor
När jag en gång i världen fyllde 5 år fick jag av min pappa en femkronorssedel i present. Jag bodde då hos min moster Amelie i Fredriksten i Västervik. För femman tyckte moster att det var bäst att köpa ett fickur för samma summa men innan dess hade jag hunnit att med kompisars hjälp göra av med några tioöringar så att vi köpte ett paket tändstickor, gick till en liten å i närheten och tände tänsdsticka för tändsticka och njöto av ljudet när det släcktes av vattnet.
Klockan höll inte länge. Men i Hudiksvall året därpå märkte jag en dag att jag saknade min klocka. Men jag vågade förstås inte tala om det, utan en gång när jag stod i vårt hyresrum hos Noraeus och pappa frågade hur mycket klockan var, ja, då kunde jag bara svara att jag hade tappat klockan. Och givetvis, hade jag talat om det i tid så kanske man kunde ha annonserat och kunnat återfå den.
Min portmonnä blev stulen
En annan historia i Hudiksvall i min barndom var när jag på min födelsedag – 6 år? – fått en portmonnä med ett antal 25-öringar. Träffade några jämnåriga som ville se!! Men de högg min portmonnä med pengar och stack. Pappa blev förgrymmad förstås och det blev uppställning i folkskolan där jag skulle utpeka tjuvarna. Det är klart att inte kunde jag veta vilka de var!!!