Johan Petter Hagvall
Johan Petter Hagvall föddes på gården Hagvards i Follingbo den 13 oktober 1828. Hans pappa hette Hans Joachimsson Hagvall och var husbonde på gården. Hans mamma hette Greta Lena Pehrsdotter och kom från den närliggande gården Gerete. Johan Petter var äldste sonen bland tio syskon.
När Johan Petter var 21 år började han på folkskoleseminariet i Visby och efter fyra terminer tog han examen i december 1851. När folkskolestadgan kom 1842 behövdes ett stort antal lärare i hela landet men redan efter några år var marknaden mättad och det blev svårare att få jobb. Förmodligen fick Johan Petter ingen tjänst som skollärare och återvände därför till gården i Follingbo.
Under den här tiden kom Juliana Dorothea Bäckström till prästgården i Follingbo som piga. Hon var från från Öja på södra Gotland och antagligen var det då som Johan Petter och Juliana Dorothea träffades för första gången.
De tidiga åren i bryggeribranschen
1855 flyttade Johan Petter in till Visby och började arbeta som dräng på Bayerska bryggeriet. Efter två år flyttade han till Stockholm för att arbeta som lärling hos bryggaren Bohlin på Högbergsgatan 43 på Söder i Stockholm. Där stannade han till 1860 och under den senare delen var han bryggeribokhållare.
1859 flyttade Juliana Dorothea till Stockholm för att arbeta som piga hos den tidigare bankkamreren Carl Anders Hult med familj. Johan Petter bodde redan i samma fastighet och troligen hade han tipsat Juliana om tjänsten.
Efter en romans mellan Johan Petter och Juliana Dorothea föddes en pojke den 17 september 1860 i Maria Magdalena församling. Eftersom de inte var gifta skrevs han till en början som ”född av okända föräldrar”. Johan Petter och Juliana Dorothea visste dock att de var föräldrar och pojken döptes den 20 september till Carl Johan Magnus. Vittnen vid dopet var Juliana Dorotheas far smeden Magnus Bäckström och hennes bror snickargesällen L M Bäckström.
Juliana Dorothea flyttade strax efter sonens födelse tillbaka till föräldrahemmet på Gotland. Troligen tog Magnus Bäckström med sig sin dotter och hennes lille pojke hem till Öja. I husförhörslängden där står pojken som Carl Johan Magnus Hagvall.
Trollhättan och Vänersborg
Johan Petter och Juliana Dorotheas vägar skiljdes åt. Johan Petter flyttade i slutet av 1860 till Trollhättan där han arbetade som bryggare. Två år senare flyttade han till Vänersborg. Troligen var det då han träffade den tio år yngre gotländskan Emilia Fredrika Wiman som arbetade där som mamsell (hembiträde). Johan Petter och Emilia Fredrika gifte sig i Visby den 21 augusti 1864.
Bryggmästare hos Carl G Ritou i Stockholm
Efter bröllopet flyttade de till Stockholm där Johan Petter fått tjänst som bryggmästare hos Carl G Ritou på Stora Badstugatan 43. Familjen bodde i anslutning till bryggeriet på Stora Badstugatan 45. Ritou ägde båda husen och familjen bodde där hyresfritt.
Stora och Lilla Badstugatan sträckte sig längs nuvarande Sveavägen och Ritous bryggeri låg ungefär vid Handelshögskolan där Rådmansgatans tunnelbanestation ligger idag.
Johan Petter skulle enligt anställningskontraktet ”sköta brygderna, såväl de svenska som de bayerska och efterse mältningen, fatens iordningställande, hartsning och andra arbeten i bryggeriet”. Lönen var 1000 riksdaler om året, den bayerska jästen (som han kunde sälja för egen räkning), husrum, tvätt och kost. Det var en bra lön.
Ritou råkade dock i ekonomiska svårigheter och hade ett antal egendomliga affärer som blev alltmer tilltrasslade. Han blev tvungen att låna pengar till höger och vänster och till och med av sin bryggmästare Johan Petter. Situationen blev ohållbar och 1865 gick Ritou i konkurs.
Robham & Bomans Bayerska Bryggeri
Johan Petter fick i stället tjänst hos bryggaren J A Ortman som drev Robham & Bomans Bayerska Bryggeri på Oxtorgsgatan 7. Idag skulle bryggeriet legat mitt i Sveavägen ungefär mellan Hötorgshallen och Malmskillnadsgatan. Liksom hos Ritou bodde de hyresfritt i anslutning till bryggeriet. Här föddes också deras första dotter Emilia Hilma Johanna den 10 april, 1865.
Sundsvall
1868 flyttade familjen till bryggeriet i Sundsvall. Nu hade också barnen Anna Helena Fredrika (Dika) och Pehr Viktor fötts. Dika den 28 maj 1866 och Pehr Viktor den 25 juni 1868. I övrigt finns inga särskilda uppgifter om bryggeriet i Sundsvall.
John ansluter till familjen
1869 kom Johan Petters förste son, Carl Johan Magnus, till familjen i Sundsvall. Han är då nio år gammal, kallas för John, och står hädanefter i husförhörslängden som fosterson. Han hade tidigare tagits om hand av sin mor, Juliana Dorothea Bäckström, och av sina morföräldrar på Gotland. Men när Juliana Dorothea nu skulle gifta sig med Gustaf Alfred Sjöberg fick John flytta till sin far.
Västervik
När Johan Petters mor Greta Lena dog den 18 juni 1871 i Visby reste han till begravningen över Västervik som hade god förbindelse med Gotland. I samband med resan hörde han talas om att Västerviks Bryggeribolag var till salu och besökte bryggeriet. Det var det äldsta bryggeriet i Västervik och han såg att det hade goda framtidsmöjligheter.
I juli 1871 köpte Johan Petter Västerviks Bryggeribolag med egendom, rörelse, gård, byggnader och inventarier för 30 000 kronor. Familjen flyttade till Västervik och var nu utökad med sonen Johan Emil Hilmer som föddes den 14 maj 1871.
Hagwallska Bryggeriet 1871–1879
av Helge Åkerman, Linköping 1949
Följande text är hämtad ur skriften ”Aktiebolaget nya centralbryggeriet i Västervik, dess föregångare och konkurrenter genom tiderna”.
Den som nu övertog bryggeriet var en fackman och det skulle snart visa sig i fråga om lönsamhet. Affären finansierades lånevägen. Själv hade han i kontanta tillgångar inte stort mer än 400 kronor – det var det belopp som var och en av de nio barnen Hagwall hade fått i morsarv.
Den 3 oktober 1871 kom han till Västervik och började sin korta men intensiva verksamhet här. Några förändringar i fråga om byggnaderna företog han ej, frånsett att han inrättade ett par gavelrum i stora boningshuset. Han hade dock stora planer på ombyggnad och modernisering och hade låtit uppgöra ritningar därtill som blev färdiga några dagar innan han sjuknade och dog.
Bryggeriets produkter förbättrades avsevärt och han kunde bjuda sina yrkesbröder en skarp konkurrens tack vare sina kvalitetsvaror som slog ut deras varor och kom deras rörelse att starkt gå tillbaka. Ljungdahlska bryggeriet, nu ägt av J. E. Bergqvist, försattes sedermera, 1879, i konkurs och det Engströmska bytte också ägare.
Särskilt lukrativ var ölförsäljningen till flottans fartyg som på somrarna hade sina övningar i Västerviks skärgård. En annan stor avnämare var framför allt arbetarna vid Gunnebo bruk. På 1870-talet hade detta järnbruk större arbetarstam än något annat bruk i Kalmar län. Arbetarna konsumerade mycket öl och dricka som Hagwall levererade.
Tyskarna Anton och Caspar Meijer, som var verkmästare i respektive valsverket och puddelverket, gjorde sig som återförsäljare av bryggeriprodukterna en nästan lika stor vinst som Hagwall själv. Anton Meijer hade nämligen fått den tyske disponentens tillstånd att öppna krog vid bruket och de arbetare som frekventerade krogen fick goda ackord, vilka Anton Meijer lyfte vid avlöningstillfällena såsom likvid för dryckesvarorna.
Gladhammars sockens taxeringsnämnd uppskattade Antons årliga inkomst av arbetet till 1000 kronor men inkomsten av krogen till 1200 kronor och det sistnämnda beloppet var utan gensägelse för litet.
Varorna kördes ut med två hästar och deras namn må nämnas här som exempel på Hagwalls humor. Den ena hästen, som var från en friherrlig herrgård, döptes till Baron och när ännu en anskaffades, en märr, fick den namnet Friherrinnan.
Ett år tjänade Hagwall 19 000 kronor, vilket på den tiden ansågs vara ett stort belopp för ett bryggeri i en stad av Västerviks storlek, och när han dog efterlämnade han 84 000 kronor. Det sades då om honom från trovärdigt håll att ”hade han fått leva några år till hade han varit stadens rikaste karl”.
Emellertid beskärdes det honom icke något långt liv. Han avled redan den 26 oktober 1878 i en ålder av 50 år och 12 dagar. Under sin korta Västervikstid hade han förskaffat sig ett gott anseende och deltog i det kommunalpolitiska livet, bl. a. såsom stadsfullmäktig.
Under Hagwalls sjukdom hade en bokhållare C. Hj. Wennerstrand skött affärerna och den 18-årige sonen Carl Johan såsom bryggmästare förestått bryggeriet. Dessa två flyttade emellertid från staden och bryggeriet 1879. Bryggeriets förre disponent Lagus tog såsom förmyndare för barnen hand om boet och utbjöd egendomen till försäljning genom annonser i orts- och huvudstadspressen.
I juli 1879 blev det sålt till handlanden och bagaren J. F. Piehl i Stockholm som inköpte det för sin son Christian Piehls räkning. Tillträdet skedde den 1 oktober 1879 och köpesumman var 45 000 kronor. Den hade alltså på åtta år stigit med 50 procent.
Johan Petter och Emilia Fredrika dör
Johan Petter dog den 26 oktober 1878 efter en kort tids sjukdom. Dödsorsaken var tyfoidfeber och kronisk njurinflammation.
Strax därefter insjuknade även Emilia Fredrika och reste då till Stockholm för vård tillsammans med den tolvåriga dottern Dika. De bodde hos Emilia Fredrikas syster Susanna Maria och hennes man, repslagaren Anders Engman. Emilia Fredrika dog på diakonissinrättningen i Stockholm (Ersta) den 28 juni 1879 endast 41 år gammal. Hon begravdes i Västervik den 2 juli 1879.
Under tiden i Västervik hade familjen fått ytterligare två barn, Carl Wilhelm den 28 juli 1873 och Hans Arthur den 18 april 1877. Kvar blev alltså en syskonskara på 7 barn där endast fostersonen John var stor nog att klara sig själv. John skulle fylla 19 år till hösten och hade under en kort tid skött bryggeriet strax före och efter sin pappas död.
Arvet
Bouppteckningen efter Johan Petter visade på en rejäl förmögenhet om 76 069,90 kr. Det motsvarar cirka 5,5 miljoner i dagens penningvärde (2025). Efter Emilia Fredrikas död förordnades sjökaptenen och den tidigare ägaren till bryggeriet Johan Georg Lagus som förmyndare för de omyndiga barnen. Om honom står skrivet:
”Sjökapten Lagus var enligt rykten en rå och hänsynslös före detta slavskeppare. Av den stora förmögenheten som makarna Hagvall lämnade efter sig försvann stora summor under hans förvaltning. Barnen fick däremot fara illa. En av sönerna till Johan Petter berättar att han före 18 års ålder aldrig ägde en överrock.”
Bryggeriet utannonserades av Lagus i Westerwiks Weckoblad den 5 juli 1879. I samma nummer fanns även minnesorden över Emilia Fredrika Wiman.
Barnen
Fostersonen John flyttade strax efter Emilia Fredrikas död till Glabro bryggeri i Ukna, nära gränsen mellan Kalmar län och Östergötland. Där arbetade han som bryggare. Senare i livet skulle han återvända till Västervik och starta Hagvalls Läskedrycksfabrik.
De andra sex barnen bodde till en början tillsammans och gick i skola i Västervik, flickorna gick i elementarskolan för flickor och pojkarna i läroverket. Så småningom skildes barnen åt på olika utbildningar. Hilma och Dika utbildades till småskollärare, Pehr och Carl till agronomer i Alnarp, Emil till präst och Arthur till officer. Barnen hade nära kontakt med varandra genom hela livet. Bryggeriet skulle finnas kvar i olika former fram till 1960. Vår historia fortsätter med yngste sonen Arthur som bara var drygt ett år när pappan dog.
Läs mer
- Här hittar du mer information om Emilia Fredrika Hagvall, född Wiman.
- Följ släkten Wimans tidslinje från Stralsund på 1500-talet till Stockholm 2023.
- Kort historik om Västerviks Bryggeribolag.
- Varför stavas Hagwall med dubbelve?
- Mer om sonen Johns mor Juliana Dorothea Bäckström.
- Fortsätt historien med yngste sonen Arthur.
- Mer information om alla barnen hittar du i undermenyn till Johan Petter.