Historik om Vreta handel
Det hela började med att David Jansson i mitten av trettiotalet hyrde en bit mark intill skolan i Vreta för att ställa upp en första preliminär handelsbod. Det var i själva verket höladan som stått hos hans mor på Sälgrundet. Den hämtades med häst och släde och kördes över isen till viken vid Skiftängen och vidare till Vreta.
Foto på höladan, den preliminära handelsboden som senare blev Vreta handel
Efter blöta förhandlingar med Gotthard Andersson lyckades David senare köpa en bit mark strax ovanför skolan för att bygga ett nytt hus, en kombinerad bostad och affär.
Det nya huset byggdes mellan 1936 och 1938. Under tiden bodde David och hans hustru Märta i Angskär tillsammans med sitt första barn Gunilla. Senare flyttade de till Väsby och där föddes sonen Anders 1937. När bygget var klart flyttades höladan över till den nya tomten och användes som förråd.
Samtidigt som den nya affären etablerade sig i bygden fick David och Märta ytterligare två barn, Margareta 1939 och Christina 1943. Kriget ställde till det för många vid den här tiden och i Sverige var det vanligt att ta emot finska flyktingbarn. Siri Kekkonen bodde några år hos familjen Jansson där hon hjälpte till med städning och att passa barnen.
Det var långa arbetsdagar och alla i familjen fick hjälpa till. Affären höll öppet från 08.00-18.00 på vardagar och 8.00-16.00 på lördagar. Den var en viktig del av bygden och en naturlig träffpunkt för skvaller och social gemenskap. Gubbarna som for dit för att handla kunde komma tillbaka flera timmar senare för att de träffat någon bekant. Även posten levererades genom Vreta handel. Det stod alltid två pallar innanför affärsdörren där gubbarna kunde slå sig ner och prata om vardagens händelser. Var det varmt ute flyttades pallarna ner till källaren där det var svalare och ofta kunde serveras en kall Norrtäljepilsner.
I affären såldes allt från spik och kätting till hästskor, husgeråd, kläder, mat och dryck av varierande slag. Det här var före snabbköpstiden. Kunderna handlade över disk. Socker, mjöl, snus och dylikt vägdes upp i papperspåsar och fram till någon gång på 1950-talet packades alla varor ihop till ett paket inslaget i papper med snören.
Färsk mjölk hämtades varje dag vid en mjölkbrygga cirka en kilometer bort. Mjölken köptes direkt från bonden och hämtades på cykel eller spark beroende på årstid. Man skummade först av grädden och sålde sen färsk vispgrädde och mjölk separat. Senare blev det förbjudet att köpa mjölken direkt och allt måste ske genom ett mejeri. Även äggen kom direkt från bondgårdarna i byn och köptes i tjog.
Affären låg i trevägskorsningen av vad som idag är Gamla Väsbyvägen och Björnövägen. Ett strategiskt läge som många passerade förbi. När gubbarna kom från Norrtälje efter att ha malt sin säd och tagit ut sin ranson sprit var Vreta ett naturligt stopp på vägen hem. Om kusken var lite överförfriskad och kanske hade somnat på mjölsäckarna stannade hästen ändå till självmant. Gårdfarihandlare dök upp lite då och då och varje år kom borstbindaren på sin cykel fullastad med olika sorters borstar han ville sälja. På våren och hösten kunde man se statarna flytta sitt bohag med häst och vagn. Konsuln for förbi i sin landå men han stannade aldrig till och fick inte nöjet av att komma in och ta del av vad som hände i bygden. Scenerierna var många och Vreta handel hade alltid första parkett.
Affärsrättigheterna såldes 1970 när David fyllde 65 år och gick i pension. Efter något år öppnade i stället Tempo Vreta handel i nybyggda lokaler och ny regi intill E18 där Gamla Väsbyvägen ansluter. Där ligger den än idag.
Om texten på den här sidan
Två av David och Märtas döttrar, Gunilla och Christina, satte samman en släktkrönika åt sina barn cirka 2009. Texten på den här sidan kommer därifrån men har bearbetats för att passa en bredare publik av Gunillas son, Mats Hagwall. Gunilla blev 76 år gammal och gick bort den 9 oktober 2012. Du kan läsa mer om henne via länkarna nedan.