Gretas dikt till mor Amalias 60-årsdag
Till mor 16/9 1929
Åren ha flyktat sex gånger tio
sen du föddes på Åsen år sextionio.
Då var du ett litet knyte så sött
sen dess har båd glädje och sorger dig mött.
Du växte upp så fager en mö
för dig var pojk ville leva och dö.
Det sägs att medan du skötte kurtisen
Elin fick sköta bå’ grytan och spisen.
”Att lära sig hushåll, det rakt inte brådskar”,
du tänkte, men förrän du ante kom Oskar
och hämta sin Elin till Höije som fruga,
så fick du då visa att du kunde duga.
Att koka och baka, allt gick som en dans
och rappare tös i trakten ej fanns,
främst uti köket och främst uppå balen
som hölls en trappa upp uti salen.
En dag då du plockade smultron vid vägen
titta du plötsligt upp – blev förlägen,
ty där kom en gigg och i den pappa Pehr,
undra på om du genast blev kär.
Sen titt och tätt på Åsen sågs giggen
så morfar han tänkte: ”det var mig en pigg en”.
Själv tänkte Pehr: Hon är riktigt söter,
om inte jag friar, jag ett stort nöt är.
Så tog han då mod och fria en da’,
Amalia rodnade blygt och sa ’ja’.
Sen taltes de vid och jag tror de sa ’Skåhl’,
ty Skåhl det blev deras längtans mål.
När de blevo gifta de såg blott varann,
men det, de’ blev inte så länge minnsan.
Först anlände Esther, så Vera, Ranka, Greta
och liv i luckan det blev ska ni veta.
Nu rullade åren, det blev bortåt sex,
du trodde att slut var på ungar och käx.
Då kom Eric, sen Henry, så Märtha och Ruth,
sist Kerstin, nu gudskelov tog det slut.
Och Ester är ”syster” med pengar på banken.
Hon har hjälpt till när vi andra haft tanken.
Vera är gift sedan flera år tillbaka
och sitter i Sandviken nu som lycklig maka.
Och undertecknad, ja vad gott sägs om en kassör
som hela dan i ända blott andras pengar rör?
Men Eric ”rike morbror” säkert blir med tiden
från landet i väster med ”missis” i siden.
Henry visst bra i Hallsahammar passar
från olika håll har jag hört att han jazzar
bäst i hela ingenjörernas skara
så flickhjärtan små lär sväva i fara.
Märtha är huslig och barnkär och rar
så det vore väl strunt om ej snart kom en karl.
Och Ruth ska pränta vett uti andras ungar
och lära dem hyfsning och gränser och kungar.
Nu kommer vi till Kerstin, sist uti raden,
en femtonåring, en god och pigg och glad’en.
Hon stora framtidstankar har, mest på gymnastiken
men skulle tankarna slå fel så tar hon tandklinken.
Ja, detta var alla barnen dina
som skulle i dag sagt ord nu så fina.
Med tack lilla mor för allt vad du gjort
men ord räcker inte, ditt verk är så stort.
En önskan vi ha både sist som först:
må lång o rik och ljus bli din levnads höst.
Så fatta vi glasen och höja medsamma
ett fyrfaldigt leve för vår lilla mamma.