Till Stina (Kerstin), New York, 9 december 1938

Kära Stina,
Det var minsann inte för tidigt tänker Du utan tvivel när Du får detta brev. Och jag överensstämmer absolut. Men Du vet väl hur bröder är när det gäller brevskrivning. Vill nu önska dig en God Jul och Ett Gott Nytt År. Och samtidigt tacka för brev jag fått och aldrig svarat på. Hoppas att din arm är bra nu. Mitt lillfinger är krokigt och kommer nog alltid att bli så, men det betyder ingenting. Jag använder ju vänstra lillfingret så lite i alla fall. Är Du fortfarande kvar på Generalstaben? Vet ej vart jag ska adressera detta, men du bor väl fortfarande kvar på samma ställe. Hoppas Du har för övrigt har det bra och trevligt och Du reser väl till Greta under julen? Jag skall försöka skriva lite oftare nu, men jag lovar ingenting bestämt. När tänker Du att gifta Dig? Alla syskonen tycks gå all väldens väg och snart är det bara Ester och Du och jag kvar.

Nu slut och frid och fröjd från Bror Eric.

Till Stina (Kerstin), New York, 20 oktober 1939

Kära Stina,
Trilla nu inte av stolen, då Du verkligen får ett svar på Dina brev och kort. Du må tro att det är så roligt att höra från Eder alla där hemma, fastän det knappast synes den vägen jag svarar. Men mig och brevskrivning är inga vidare goda vänner som Du vet. Tack i alla fall för brev som kom igår samtidigt med dito från Ester. Och Ditt kort från Norge som kom någon gång i somras.

Roligt att höra att Du blivit ordinarie i statens tjänst och att Du har apartment också. Jo-jo Lill-Stina växer upp må man tro. Ja, själv börjar jag på att bli gammal, lite gråhårig runt öronen, men eljest pigg som en 20-åring (åtminstone inbillar jag mig det).

Har i sommar sprungit på väldsutställning snart sagt varje söndag och haft middag på ”Three Crowns” några gånger och tittat på alla andra sevärdheter. Men nu stängs de nästa vecka tills nästa år igen.

Här är tidningarna fulla om kriget förstås och just nu är Finland det allmänna samtalsämnet och man avvaktar med spänning vad som kommer härnäst.

Ja nu får det vara nog för denna gång. Skriver igen till Julen och tack skall Du ha som kommer ihåg min födelsedag och allt.

Hälsningar Bror Eric

Till Stina (Kerstin), New York , 13 mars 1941

Kära Stina,
Nu skäms jag verkligen som ej har skrivit på så länge, men Du vet ju hur det är med mig och brevskrivning. Tack skall Du ha för brev och foto. Nu vet jag till och med hur Du ser ut sedan du vuxit upp. Första foto jag har av dig sedan Du var ungefär 15 år gammal eller så. Ja, tiden går minsann och jag själv börjar ju bli vad man kan kalla en medelålders herre, men jag känner mig ej den vägen må du tro. Är fortfarande pigg och kvick som en 20-åring (i mitt eget omdöme, någon annan har aldrig sagt det). Lite gråhårig förstås och pannan tycks bli högre och högre år för år, men det skall ju bara betyda intelligens har jag hört.

Roligt att höra att allt är gott och väl hemma, trots de bistra tiderna i det övriga Europa. Jag mår bara bra och allt går så och så. Skulle ha skrivit till alla de andra syskonen också för länge sedan, men blev aldrig något av. Hälsa dem alla och säg att det blir väl någon gång senare. Gratulationer på födelsedagen som var i förgår. Du får väl det här någon gång i maj om det dröjer lika länge att komma fram som breven hemifrån. Hade brev från Ester Henry, Ruth och Greta i February.

Hälsningar Eric

PS
Skriver så sällan så jag tror jag glömmer svenskan.

Från John Jarno till Kerstin, Detroit, 25 Maj 1946

Kerstin har nu gift sig och heter Lundman i efternamn.

Bästa Fru Lundman!
Hilding Häggström hade i ett tidigare brev nämnt att Ni kanske skulle skriva till mig ifråga om Er broder Erik Hagwall.

Vi träffade Erik här i Detroit 1931. Vid den tiden hade han anställning här i Detroit. Han flyttade senare till Dallas Texas, men kom på besök två år senare. Han besökte oss 1936. Eftersom Erik inte är en brevskrivande person så hörde vi inte från honom till 1945 när han besökte oss igen. Han var då färdig att skeppas till England med ett truppförband. Han hade varit i den amerikanska armen under flera års tid. Han hade först kört en ”TANK” men sedan blivit överflyttad till sjukvården.

Han såg ut att vara vid bästa hälsa och starkare än någonsin. Jag tänkte att man kan se att armen har gott inflytande på de flesta. Han stannade hos oss en vecka. Min Fru sände ett julpaket (julen 1944) och jag innesluter Eriks svar. Det är det sista vi hört från honom. Jag har skrivit till Washington i syfte att få närmare upplysningar när Erik gick ur Armen (se inneslutet kopia). Jag sänder med Eriks sista brev till oss.

Om ni har lust att skriva till amerikanska armen så innesluter jag adressen till ADJUTANT GENERAL OFFICE WASHINGTON D.C. Numret är Eriks nummer i armen. Om Ni kan få tag i Eriks adress skulle jag önska få den.

Med bästa lyckönskningar John O. Jarno

Från John Jarno till Kerstin, Detroit, 26 juni 1946

Lillasyster Kerstin har nu gift sig och heter Lundman i efternamn.

Bästa Fru Lundman
Jag har skrivit till ”war dept”, Krigsministeriet, i syfte att få reda på Eriks adress. Jag innesluter deras svar som är mycket kort. Dom har slutat giva ut den upplysning jag begärde. Jag begärde att få upplysningar om Eriks nuvarande adress eller åtminstone upplysningar om han hade utgått ur armen, och i så fall den dato han hade utträtt ur armen. Jag vet ej om det är förbjudet att ge ut uppgifter av den natur som det här gällde. Dom äro ju väldigt kritiska här, särskilt när det gäller den individuella friheten. Det är mycket möjligt att dom har någon regel som säger att om en person ej vill uppge sin adress frivilligt så får han behålla sin hemlighet om han så önskar.

Jag vet att brevet jag sände till Krigsministeriet var fullständigt korrekt, maskinskrivet av min sekreterare. Om det är något annat jag kan göra så står jag gärna till tjänst.

Med de bästa hälsningar
John O. Jarno

Till Ester, New York, 22 februari 1947

Kära Ester,
Nu blir du förvånad att få höra från mig efter alla dessa år. Men som Du väl vet så är jag inte så svag för att skriva brev. Jag har nog ofta undrat om Er alla där hemma. Men hur som helst så blev det aldrig någon brevskrivning.

Som du kanske vet så var jag i armen för ungefär 3 år, men nu har jag varit ute ur den for 1,5 år sedan. Fick brev från Stina för ett par år sedan och då var jag i Tyskland, i Achen för att vara mer precis. Jag var över där ungefär 1,5 år. Först i England 2 månader. Sedan flög vi till Frankrike och vidare genom Holland och Belgien in till Tyskland. Jag var sjukvårdare vid en tankbataljon under Gen. Pattons tredje arme och avancerade till den högre ranken av korpral. Det är inte illa det skall jag säga. Det var ju på sätt och vis en ”experience”, men om jag hade att göra om det igen så sade jag absolut nej.

Jag är nu anställd vid oljekompaniet ”Wolf’s Head Oil. Jag har varit där sedan jag kom ut ur armen. Har varit där nu över ett år. Bor hos en svensk familj för första gången på nära 15 år. Först bodde jag på hotell och åt på restaurang och det är ju inget vidare. Eller kanske man blir mer noggrann när man blir äldre. Jag börjar bli gammal nu förstår Du, gråhårig och början av en måne i nacken, men annars känner jag mig så som en 20-åring.

Nej nu får det vara nog för den här gången. Skall skriva till alla mina systrar när jag blir säker på deras adress igen. Så svara så fort som möjligt och låt mig veta deras adress.

Bror Eric

Besked om Erics bortgång 1973

Sommaren 1973 får Erics lillasyster, Kerstin (Stina), ett meddelande från Pastorsämbetet i Storfors via Utrikesdepartementet, daterat den 23 augusti samma år. Där står att Eric Hagwall gått bort den 11 juli 1973 och att hon står som förmånstagare till hans gruppliv-försäkring. Hon får även reda på namnet på Erics före detta arbetsgivare och kontaktar företaget. Därifrån får hon reda på Erics senaste adress som visar sig vara ett ”Nursing Home” på 838 President Street, Brooklyn 11215 New York. Hon kontaktar sjukhemmet och får då följande svar från Mrs Margaret Lehane, en vän till Eric och ägare till sjukhemmet.

Från Magret Lehane till Kerstin, New York 25 januari 1974.

Dear Mrs Lundman,
I received your letter today saying you had heard from Wolf’s Head Oil Refining, I’m glad of that as Eric had your name for a small Insurance Policy. Wolf was the place he worked. I got Eric at my boarding house from a hospital and he was a very sick man, he had cancer through out his whole insides but lived much longer than the doctor had told me. He was a bed patient for the last years before he died here in july 1973. When anybody dies here in my place I have to call the police and the local administrator and they take over all heirs property as they call it, such as insurance or money or anything of value. They take complete charge of cost. Eric did not have anything as he only paid me with his pension and then I paid the doctor or drug store with what ever little savings he had. He did not talk for a good while before he died. He first (oläsligt) and we had to feed him. He passed away very gently and I had a Henry McCodden, the undertaker, to bury him in the Long Island National Cemetery, a grave for soldiers. In the information I got from the funeral director he was buried in Section 22, Grave 366. He never told me anything about his family, only he did say “there was a lot of us”. When I was asking for address I saw your name in the Policy, he used to wonder away when he used to live in other home and then lose all his records, that why we could not get any information on him. Perhaps if you get in touch with the Wolf’s Head Oil Refining they may have known him when he was in good health. When he was sent to me he first did not want to talk about anything. He was a very nice person and very agreable even when he had to be fed and had lost all control of himself. I was sorry to lose him, may he Rest In Peace. If I can be of help to you, you can write me.

Sincerely Margret Lehane